Värme
Tror minsann jag har skrivit om detta förut men det är nog värre nu. Jag saknar värmen i hjärtat från att krama min mamma och min pappa, mina barn, mina vänner. Saknar även pussen på hästmulen och på hundnosen. 
Jag fick hålla avstånd hösten 2019 pga cellgiftskurerna. Omstart sent 2019 och början 2020 med lite mer normalt umgänge. Sedan in i isoleringsbubblan igen i mars pga Corona och den bubblan är jag i ännu. Är så j...a trött på att inte få leva normalt, inte umgås med vänner, inte strosa på stan, inte få vara nära min kära familj. 
Att man dessutom hela tiden oroar sig för att någon man bryr sig om ska få Corona eller att man själv ska bli smittad gör livet extra tufft, det är jag inte ensam om att tycka. 
Vecka ut och vecka in ser jag bara våra lägenhetsväggar och olika promenadvägar när jag tar min promenad. Tack och lov för digitala kontakthjälpmedel men även Facetajm har tappat sin tjusning nu 😉 Man vill ju ses IRL!! Ta en drink på Storan, en kaffe på Expresso House, en matbit på 1854 eller kanske allra helst; en matlagningskväll hemma tillsammans med bästa vännerna... 
Håll i, håll ut hörs på tv varje dag. Måste erkänna att min uthållighet sviktar. Speciellt när man hör hur folk runtomkring har varit på stan, varit på jobbet, varit och handlat osv. Jag blir avundssjuk på andra!
Hoppas vaccinet och vaccineringen kommer igång med lite mer fart snart!! Jag vill börja leva igen! ❤️
(null)

Värme från vår härliga kakelugn i Norra Vi. 

#1 - Charlotta E

Förstår känslan till fullo! Men vad har vi för val, annat än att fortsätta vara tålmodiga.. 😞 Courage, mon amie, courage! ❤️

Svar: ❤️ Detsamma!
sjukellerintesjuk.blogg.se